Dagens Nyheter – 16 juli 1867, sida 2

intet kan rädda eder, din sista timma är inne; Johan Wale; fall ned och bed; om du kan; bed den allsvåldige om nåd och förlåtelse; du usle lönnmördare och gqgvinnorånare, och du Magnus .... du skall göra din herre sällskap: Fogden bleknade vid dessa ord, som uttalades med en ton; hvilken icke gaf utrymme för något tvifvel om förmågan att kunna uppfylla dem; Han stod stilla och stirrade med vild förtviflan på ynglingen. Magnus åter, som dragit sig åt sidan, störtade med draget svärd emot den myndige domaren. Men svärdet hade rasslat, när det drogs ur skidan; och i samma ögonblick klappade Erik i händerna; och dörren flög upp; och en skara väl beväpnade; storväxta och starka bonddrängar syntes der utanför hufvud vid hufvud: Magnus hejdade sig; och handen med svärdet sjönk ned vid hans sida: — I kunnen se — fortsatte Erik — om någon utväg finnes för er att undkomma. Väl trodde jag, att det skulle gått bättre utan så många vittnen; men som I viljen det, så må det ske.::z På en vink af Erik skyndade några handfasta drängar in och omgåfvo fogden och hans sven; vridande svärdet ur den senares hand; Deras händer bakbundos; men drängarne omgåfvo dem icke förty med sina dragna svärd; — Du är en främmande sven — sade Erik till budbäraren, som med förvåning åsett hvad som tilldragit sig och dervid icke undertryckt den tillfredsställelse som han synbarligen erfor — att döma af ditt ansigte är du snarare vår vän än fiende.