Dagens Nyheter – 16 juli 1867, sida 1

Politiska sentenser. Hvad beundras vanligast i Gustaf Adolfs stor: lefnad; i Carlarnes bedrifter? — FEröfringarne vapnens glans; kraften, och åter kraften: Vi kunna ej dela det omätliga i denna beundran. Den samme; som yfves öfver att Sverge en gång var så stort; må ock klaga att det nu är så litet. Vi kunna ej heller deltaga i denna kla gan: — Det är sannt, vi ha mycket mistat liksom mycket vunnit; Af de fordna eröfringarne på andra sidan vattnet är ingenting mer öfrigt. Hvad svenskt hjeltemod i Tyskland förvärfvade är med Lifland; Estland; Ingermanland, den grund, der 8t. Petersburg nu står, slutligen Finland — frukterna af svenska segrar från Gustaf Adolf tillbaka till Erik den Helige; så vida de i land beräknas — allt förloradt! Men har Svensken i dessa länder inga andra trofber än från slagfälten? — Fråga efter det namn han lemnat! Erinrar sig ej ännu arbetaren af Estlands och Liflands jord; att det var svenska konungar, som först sökte lossa hans lifegenskaps bojor; och som; då denna välgerning ej hann fullbordas; likväl gåtvo äfven slafven rättigheter; undervisning och lärare? Spörj Tysklands folk och verlden om Gustaf Adolfs minne, och om man i honom blott beundrar krigaren! Låt Pomraren vittna om billigheten och välviljan af svensk regering; och med hvad känslor han såg det gamla bandet slitas! Fråga Finnen — fosterbrodern sedan så många århundraden — fråga honom det samma! Låt honom säga, om ej hans forntids arf — svensk lag och odling — tillika är hans framtids dyrbaraste egendom! Sådana äro de äkta svenska äreminnena — rättvisa, mensklighet, aktning för frihet och rätt: (BE: G: Geijer.)