Dagens Nyheter – 11 juli 1867, sida 2

som han: skulle draga upp till Dalarne; för att fullgöra sin herres befallning oeh hålla undersökning på Borganäs. — Jag känner icke mera igen min ros. Hvem har målat hennes kinder hvita, och hvem har jagat glädjen ur hennes ögon? — I frågen mera, än som jag kan svara; Melcher — hade fru Richissa svarat med ett mildt leende: Men kanske skolen I sjelf finna svaret på eder fråga, om I tänken uppå; huru det skulle gå eder, i fall; det Gud förbjude; grefven eder herre skulle ligga i grafven. — Hon sörjer, stackarg litön, kön. : Jag förstår: Men efter sorg plägar glädje komma. — Icke i detta fall! — Nu talen I gåtor, för mig; fru Richisså — Grefven! — hade fru Richissa svårät med en talande rörelse på hufvudet. — Det skulle då vara en förbjuden frukt; sonr hon längtar att smaka; kanske något söm liknar hennes moderliga fränkas histötia? Fru Richissa hade icke svårat derpå, möex hon hade dolt sitt ansigte i sina händer: Melcher Gjordsson hade icke hellör frågdt meta: Han hade blott sagta klappat den bleka frun på armen och sagt: — Då måstö Herren råda! Och så hade han ridit uppåt Dalariie. Det kunde häfva förflutit ett par veckör derefter, så kom en dag Karin inspringande i tornrummet; der Agnes satt och sydde sköna blommor af silfver och guld på violblått flöjel. (Forta.)