Dagens Nyheter – 11 juli 1867, sida 1

en sak af vigt, som rör migenskildt, har tvingat mig att göra edsr ett besök, och eftersom jag ser eder; så skolen I först af allt mottaga Engelbrekts tack för det I så manligt hafven hållit edert ord; då vi sist talades vid på 8Säters kungsgård. Tack, grefve Hans! Knappast hade vi bondemän vunnit vår sak utan våld och mansspillan, hade icke I varit och sagt ett sanningens ord! Det ordet skall icke Engelbrekt och ingen bondeman glömma! Grefven tryckte med värma Engelbrekts hand. — Och nu hafven I ett enskildt ärende till mig? — sporde han med en granskande blick. — Jag hafver det, och det rörer min fosterBon. :.. — Eder fosterson; den raske ungersvennen! Grefven kände icke det hårda öde; som drabbat Herrman; och tog derför för gifvet, att Engelbrekt nu kom som böneman för ynglingen till hans dotter. Derför mulnade -hans blick och han vände sig åt sidan för att undvika att möta Engelbrekts. — Herrman Berman — fortsatte Engelbrekt, utan att vidare fästa sig vid grefvens besynnerliga beteende — fördes som fånge från Westerås slott i går qväll! — Fånge.... Herrman Berman; eder fosterson! — utropade grefven och förändrade med ens uppsyn — hvad sägen I, Engelbrekt? — Fogden på Borganäs förde honom härifrån fängslad i kedjor. Jag har folk ute på alla stigar att inhemta röfvaren; men om det icke skulle lyckas.. — Om det icke skulle lyckas? — upprepade grefven,