Dagens Nyheter – 11 juli 1867, sida 1

— I viljen sjelf; käre grefve — utropade den gamle trotjenaren och gjorde stora ögon. — Ja, ja, jag bar länge haft det uppsåtet, och derför, ser du; var det som jag skickade efter dig: Den förflutna dagens händelser hafva påskyndat utförandet af mitt beslut, jag ville redan i morgon sitta upp och draga åstad. Men först må dock min dotter återkomma från Räfvelstad; dit hon följde med jungfru Carin Carlsdotter och fru Ebba -Krumedik; likaså vill jag först se min fränka; fru Richissa. Om ett par dagar skola de dock vara här, och då; Melcher; lemnar jag min dotter och mina egendomar i dina och fru Richissas händer. Du vill ju skydda dem; som fordom? Den gamle mannen sade intet. Han lade blott handen på sitt hjerta och böjde hufvudet. — Nu skall du hvila ut; gamle Melcher, efter din långa ridt; i morgon få vi talas närmare vid. . : Dermed lemnade de båda männen rummet, och kort derefter syntes icke mer något ljussken ur Jösse Erikssons rum på Westerås slott. Tidigt påföljande morgon kom Engelbrekt upp på slottet för att tala med grefven;: Han infördes i den stora salen, der qvällen förut Herrman Berman stridt en ojemn strid och der Jösse Erikssons välde krossats. Både grefven och Engelbrekt voro allvarsamma, och vigtiga tankar syntes beherrska dem. Någon skymt af segerns öfvermod fanns icke hos den ene, och någon belåtenhet med förökad makt icke hos den andre. — Jag ville redan hafva varit på väg norrut; ädle grefve — sade Engelbrekt — men