ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK, ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. J6.) — Jag. har gripits af den högsta beundran för dessa män; Melcher; hvilka, tryckte af den största nöd, som en fri man kan lida; det oaktadt gått till väga med ett lugn och en sans, hvaraf säkert icke dessa stränga riddare skulle hafva varit mäktige. De hafva gång på gåvg tiggt konungen om nåd och hjelp i sitt elände; men de hafva blifvit afvisade med hån, och då.:.. säg mig, Melcher, hvad skola fria män göra i slikt fall? Marken, der godtyckets plogbill gått fråm; har med ens hårdnat till och blifvit klippfast — se der hvad som hittills timat! Skall denna mark nu ytterligare svedas med eld och brand — dertill vill icke grofve Hans låna sin hand; derom kunnen I vara visse, gode herrar af rådet! liksom att, om så sker, denna förhårdnade mark skall skjuta upp en klippmur så hög, att hela riket måste böja sig derför: — Edra ord glädja mitt gamla bjerta, herre — vidtog Melcher, när grefven tystnade — men hörde någon af herrarne dem; så skulle de finna sina: misstankar bekräftade. Såsom deras ord föllo, skulle de icke haft något emot; om Jösse Eriksson fått behålla Westerås slott och sitt fogdevälde.