Dagens Nyheter – 10 juli 1867, sida 3

Grefven satt länge i sina tankar och när han reste sig upp och började vandra fram och åter i rummet, var det snarare för att gifva tankarne ännu friare färd, än för att afsluta dem; Härunder afbröts han af en trumpetetöt från vakttornet, och i den tysta natten uppfångade hans öra tydligt ljudet af en ensam ryttare; som red öfver vindbryggan och in på borggården. Han lyssnade en stund, men fortsatte derpå åter sin vandring, tills stegen af någon som nalkades rummet åter kommo honom att stanna. Ett uttryck af innerligt välbehag öfverfor hans anlete; när dörren öppnades och den väntade inträdde; Det var en gammal man med hvita lockar kring en hög och välformad panna. Hans gestalt var hög och reslig liksom grefvens, och i hans öga lyste något bottenärligt och fridsamt, medan munnen med en viss förtrolig vördsamhet helsade grefven. — Ar du redan här, käre Melcher? — utropade grefven glad; i det han räckte den bugande mannen handen; — Som I sen; käre grefve — svarade denne — jag har ridit genom natt och dag; sedan jag fick edert bref; och när jag kom till Gripsholm och Hartvig Fiög lemnade mig ytterligare eder befallning att draga till Räfvelstad, så red jag genaste vägen öfver öarna. Vid Enköping wäffade jag i eftermiddags en af herr Christers svenuner, som sade mig att den gamle herren ridit sina gäster till mötes till Westerås och jag begaf mig då på väg hit. — Väl; att du kom, käre Melcher Gjordsson! — återtog grefven — jag behöfver just