Dagens Nyheter – 9 juli 1867, sida 2

År ARRENDE Ar rr — — — — var funnit, och blicken borrade sig ned i detsamma med förtviflans mod. — Ssall jag uppgifva riksens och min koungslige. herreg. slott — sporde han — och Du genast, i denna qväll? — Det är riksens råds vilja — svarade biskopen — och grefve Hans, som skall,blifva eder efterträdare, är sjelf här tillstädes. Märken dock, det. är blott tills, vidare, tills konungen vår herre hunnit undersöka saken... 2 Och det ären I, Engelbrekt — utbröt fogden mot denne -— det ären I; som kommit detta verket åstad. Det är eder vilja som föreskrifvit rådet, hvad det i denna sak gjort! En rån utan ära, en bedragare; färdig till hvilket nidfågsdåd som helst .;.! Jag anklagar denne mannen, Engelbrekt Enge brektsson, för bedrägeri, för falskelg handel med konungen och riksens råd. Fögden uppbjöd i sista stunden hela sin förmåga för att rädda sig. Tystnad inträdde vid dessa haos ord och allas ögon riktades på honöm sjelf Och på Eagelbrekt. Fogden gjorde ett mäktigt iutryck på herrarne, der han stod med Öna hander på sitt svärdföste och den andra pekande på Eogelbrekt. Denne kastade äfven i förstone eh blick af förvåning på fogden, men när han såg, huru apphetsad och sig ojel Knappt mäktig denne var, hvilade åter e logha majestätet på hans öppna panna. — Hvyarpå stödjen I denna eder anklagelse, Jösse Eriksson? — sporde Eagelbrekt med sin klara; välljudande stämma. — Derpå — genmälte fogden — ätt I hafven lemnat i rådets händer tt bref, som I falskeligen