— Gud välsigne dig, Engelbrekt! — sade han: — Den som börjar i Guds namn; han kan ock med lugöt sinne tänka på slätat! — Skulle det då blott vara börjadt — sporde Engelbrekt och såg vemodigt leende upp på frågaren. — Det är blott börjadt — upprepade denne med fasthet. — Och hvaraf bägen I det så bestämdt, Johannes? — Jag kommer nu från slottet svarade munken — herrarne hafva dragit sina färde till Räfvelstad: Fogdeh drog med fru Brigitta derifrån; just som jag var der. Fru Brigitta skall till sin bror på Ervalla gård, men fogden drager raka vägen till konungen. i — Detta tyder dock icke med visshet på; att hvad vi gjort skulle få göras om igen: — Nej; men fogdens afskedsord till sina svenner: . — Och huru lydde då. de? — Jag drager mina färde — sade han — men det kunnen, I förlita eder på, att det skall icke dröja till :8:t Hans tider, så är jag här igen, och då skola vi börja den dansen; som jag nu bryggt och bakat för. Jag känner min herre konungen för väl, för att ett ögonbliek tvifta på hvad han kommer att göra med detta rådets beslut; Antingen skolen I se mig här eller ock en annan som blir sju resor värre än jag.:. Och deruti — tillade munken — har den gode mannen otvifvelaktigt rätt. a — Han .kan hafva rätt — upprepade Engelbrekt eftertänksamt. ät. oh (Forts) ——