Dagens Nyheter – 9 juli 1867, sida 1

vet framför honom, som om han riktigt djupt begrundat riddarens ord; Medau han! så satt och riddaren harmset stötte sin häl mot golfvet, så att den gyllene riddarsporren: klirrade, kom: kertilsvennen med vinet och kredensade det för de båda herrarne. Fogden fattade. den skummande silfverbägaren. — Efter påsk — sade han; till en: början liksom. drömmande men sedermera allt lifligare — efter påsk skulle jag hafva räfsat den afgrundsbygden deruppe norr om elfven, så att hvarken hund eller hane skulle. rafva hörts der, och sedan skulle jag hafva låtit några hundrade Scelandsbörder dragit hit upp:-ja, ja. Det är min gamla es2a plan, och den skall vid den helige Kv oo. -s genom. Engelbrekt, ha.... vik v uan fördömde bergsman; bvarför ställer du dig i min väg?..:. Jag bar 800 svenner färdiga att på min vink rida upp öfver elfrven, :800 svenner! Sådan makt har ännu ingen fogde i Sverges land kommit dragande med.... Och nu är han här, bergsmannen, bär framför slottet... Jösse Eriksson skall ännu en gång vika för honom.... Nej — skrek han till, så att det dånade i den stora salen — i evighet nej; det skall icke ske! Han tömde återstoden af bägaren och störtade upp. — Hissa vindbryggan svenner! — :krek han i dörren, och vände sig derpå mot riddaren, som förvånad följt bans tal och alla hans rörelser. — Det är gjordt! — sade ban — och nu är jag lik mig igen. I skolen ej undra på mitt vankelmod; riddar Thure. Jag menar att en oren ande haft makt med mig; men nu