Dagens Nyheter – 8 juli 1867, sida 2

ett slag af sin hand krossa den fräcke nidingen; Men denne sköt Agnes framför sig; och den knutna; kämpastarsa handen föll maktlös ned vid den förtviflades sida. Agnes var mera död än lefvande; Fasan af hvad hon hörde hade gjort henne viljelös. I Johan Wales öga deremot glödde en brand af hemsk fröjd. Han tycktes frossa af de qval, som hans ord framkallade. Rågande måttet af sin grymhet; tillade han. — Det mågen I ock veta; Agnes; att det är eder kärlek, som dödat Herrman Berman; och att eder kärlek också ensamt förmår rädda honom, Räcken mig er hand; sägen att I viljen blifva min, och Herrman Bermans kedjor skola lösas och han skall vara fri; som fogeln! Han gjorde ett uppehåll, och det tindrade i hans öga; liksom i ormens; när han leker med sitt rof; innan han slukar det; — TI skolen få rund betänketid — sade han — jag vill vänta edert svar till 8:t Hans afton nu nästkommande. Har jag icke då före middagen fått edert ja och löfte, så ligger på slaget tolf Herrman Bermans hufvud mellan hans fötter. Det är mitt löfte; så visst som jag nu rider till mitt fasta slott Borganäs: — Och nu tillåten mig ledsaga eder till frustugan; jungfru Agnes; I hafven hållit trogen vakt om den stackars fången! Härmed ropade han åt dörren. Svennerna skyndade in och omgåfvo Herrman, medan fogden lade Agnes arm i sin och förde henne ut; Herrman såg efter dem med en blick; hvari låg den svartaste förtvifan och en outsäglig smärta. Med en djup suck sjönk sedan hans hufvud ned mot bröstet; och han lät utan