Dagens Nyheter – 8 juli 1867, sida 2

icke mera på slottet: Han kanficke rädda den fångne; som I hafven så kär: Och han skall icke heller räddas.... jag svär det, så visst som jag är fogde på Borganäs slott; — Icke ett ord mera, fogde — afbröt honom Herrman, lyftande sina kedjor från golfvet och skyndande fram till fogden — låten stolts jungfrun gå fri sin väg, eller jag slår eder till döds med edra egna kedjor! Fogden såg med ett uttryck af hån på fången. — Frukta icke; ädle ungersven, vägen skall nog vara eder hjertans kär fri — genmälte han — jag vill blott ännu säga ett ord; innan vi skiljag; och det ordet må äfven I höra; det kan gifva eder något att tänka på i edert ensliga fängelse. I älsken grefvens af Eversten dotter, nå väl... äfven jag älskar henne. I hafven hittills undflytt mig, Agnes, och I hafven gjort det af vansinnig kärlek till denne bonde. Detta binder mellan mig och eder skall försvinna :;.. Oroa dig icke, Herrman, gången här utanför är fylld af mitt folk, en vink blott, och din vrede är vanmäktig.... tvinga mig icke att inför obehöriga vittnen fullborda min mening!. , : I talen om ett löfte, när jag afbröt eder. Afven jag har gjort ett löfte, som I skolen höra båda. Innan nästa 8:t Hans afton skall grefvens af Ewersten dotter hvila i Johan Wales fämn! Söken ej undfly mig; Agnes.:.: mitt löfte skall gå i fullbordan; så visst som jag nu är herre öfver denne mannens lif, Tvingen mig ej att offra ännu mera för vinnandet af mitt mål.... I kunnen dock aldrig undgå att blifva min! Utom sig störtade Herrman fram för att med