Dagens Nyheter – 6 juli 1867, sida 3

— —— ———— Oe a ala MVMRIURIRRGENREAN RSS NS tR Sten plats på ömse sidor om fången, och sågo på den framskridande sköna flickan med blickar, hvari förvåning och skygghet stridde om väldet. — Här finnes ju ingen utgång fråa salen, mer än denna — sade hon, pekande åt dörren, genom hvilken hon inkommit, och fortsatte utan att afbida någol svar: — I kunnen derför l:ika godt bevaka eder fånge utanför dörren, som innanför! Svencerna sågo på hvarandra: Den ene; en tysk, som en tid varit i grefvens af Ewersten tjenst, tog mod till sig och sade med ett inställsamt leende; — Deri bafven I rätt, stolts jungfru, och jag har intet emot att öfverlemna vakten här inne åt eder på en stund. I kunnen deraf se; att Melcher Höknäbb icke glömt sin forne herre och hans dotter; fast man får taga seden, dit man kommer; Agnes lemnade en börs med silfvermynt i den bugande svennens hand, när denne jemte kamraten gick förbi henne, När dörren stängdes bakom svennerna, vände hon sig mot fången, som mörk och dyster skådat fram genom salen och sett liksom i en dröm gestalterna röra sig fram och åter. — Heliga Gads moder, huru se vi hvarandra åter! — afrröt Agnes den tystnad, som inträdt; Herrman svarade icke, men han tryckte hårdt sin knutna hand mot bröstet, som om han velat betvinga sitt bjertas oroliga slag: Men hans blick vär mörk, och hens öppna, ädla anletsdrag uttryckte en smärta, som var för djup att kunna döljas, (Forts.)