Dagens Nyheter – 6 juli 1867, sida 2

— Och hvilken menen I; käre son Carl — sporde herr Christer tveksamt — hvilken me: nen I att rådet skulle sätta på Westerås slott i Jösse Erikssons ställe? — Den frågan månde den ädle bergsmannen bäst besvara — genmälte Carl. — Så sägen då eder tanke; Engelbrekt! — uppmanade herr Christer. — För oss män af Dala skulle ingen vara så kär, som grefve Hans, :å vidt han sjelf vore sinnad att taga sig detta ärende uppå. Herrarne blickade på hvarandra och på grefven: — Och hvad sägen I dertill; grefve Hans? — sporde slutligen herr Christer. — År det rådets vilja, så skall jag icke hafva något deremot; tills konungen gifvit sin vilja tillkänna; — Så månde det vara gjordt.i en god stund! — sade. Engelbrekt och. sammanknäppte sina händer öfver sadelknappen. — I tillåten mig; ädle herrar, att ledsaga eder in till staden; der kunnen. de bref uppsättas, som bekräfta hvad som här blifvit oss emellan: aftaladt och beslutadt. Dermed var saken afgjord: Herrarne kunde icke invända något. motEngelbrekts. förslag; och efter en kort stund; just som ekymningen bredde sitt flor öfver skog och dal, och stjernorna började framblänka på fästet, satte sig tåget i rörelse mot staden. Engelbrekt red vid grefvens af Ewersten sida, och efter dem följde de mörka lederna af bergsmännen: På Engelbrekts befallning. stannade. bondehären på platsen,