Dagens Nyheter – 5 juli 1867, sida 2

PSN SS MaA MM OJVA VM 270) VA MMO. Sandbamn fått en större skada å maskinen, så att fartyget måst af tvenne ångslupar hitbogseras och anlände till Skeppsbron sent i förrgår afton. PN Aflldenm veteran. I Östg. Corresp:no läses: F. d. landtvärnsmannen, kantor Peter Eklund i Lillkyrke afled den 4 juni detta år, 81 år och 3 månader gammal. Ur hans egenhändiga lefnadsteckning taga vi oss friheten att anföra-följande: Jag är född år 1786 den 11 mars i Rystad. Kommen i klensmedslära, måste jag sommartiden 1808 begifva mig uti k. m:ts och krönans tjenst såsom ländtvärd Exercisöftingar förehades i juni månad och afresan från Linköping skedde i början af juli, då jag var v. korpral, emedan jag i Linköping bevistat en liten skola. Från Linköping gick resan först till Stockholm och vidare till Grisslehamn, der vi gingo ombord och seglade till land; der lågo vi uti tältläger och exercerade hvarje dag. Sedermera drogo vi till Sundsvalls stad, der jag hade sträng tjenstgöring såsom ordinarie korpral, men sjuknade frampå vintern, så att jag måste intagas på Sundsvalls sjukhus, der omkring 400 man voro; här måste jag uthärda i 8 veckors tid. Kort före juli återvände vi till Gefle stad, då jag under resan åter lades på sjuksängen. i en kyrkoby, som hette Djurunda, på hvilket ställe vi vistades öfver helgen, hvarefter vi Pålsmessotiden 1809 gingo till Norrköping, der vi till slutet af maj hade uppsigt öfver ryska fångar, hvarefter vi blefvo hemförlofvade en liten tid kort före midgommar 1809. Hastigt kom dock befallning om att bryta upp och genast tåga till Stockholm, der vi straxt gingo omberd och seglade förbi åtskilliga städer till Öreström, der vi dröjde en tid med vår flotta, för att sedan rycka fram till Umeå stad och derifrån drifva den grymme fienden, ryssen, hvilket ock skedde i medio af augusti månad, en afton emellan kl. 9 och 11. Derefter stannade vi qvår i Umeå några dagar, hvarefter vi återvände till Stockholm. Jag . gjorde nu fältväbels tjenst. I Stockholm voro vi nu fulla sex veckor, dock utan någon betydligare tjenstgöring. Härefter måste vi tåga till hemorten, Linköping, under den smutsiga hösttiden, sex veckor före jul. Då vi kommo till Linköping, voro vi uti ett ganska svagt tillstånd; men just då mötte oss det glada budet af d. v. landshöfdingen grefvå Strömfelt d. y., att vi voro frikända. — 1813 tog jag klockare-examen, sökte Lillkyrke och lyckades. — Ära, pris och tack vare Herren, som mig så väl hulpit hafver till närvarände stund! säger P. Eklund. Tumult. Från Gefle skrefs den 3 dennes: I söndags afton, då en stor massa menniskor var i rörelse, uppstod klockan omkring 11 i trakten af vestra tullen ett temligen storartadt tumult emellan sjöfolk af åtskilliga nationer, hvaraf en massa för närvarande här finnes. Det föranleddes af preussiska sjömän; hvilka föresatte sig att klå norska, till hvilka sednare äfven svenskä sällade sig. Folkmassan växte snart till flere hundrade, i hvilka preussarde med knytnäfvar och armar började slå i högen, aktande hvarken vän eller ovän. Den bullersamma massan tog först riktning åt vestra Nygatan, men straxt derifrån till stapeltörget och efter vestra Drottninggatan till Stortorget, förmodvera BARR han döck i går åter utsläpptes; en annan, som äfven togs i förvat, undkom under tumultet, som, oaktadt sina störa dimensioner; aflöpp utan serdeles blodiga följder och utan alla kroppsskador.