Dagens Nyheter – 5 juli 1867, sida 1

ma FBÅått(( ((HTT)T skall tro att herrar afriksens råd komma rännande med svärd i hand, för att höra och ransaka i riksens ärender: Riddarne bleknade af vrede vid den lugne mannens ord; hvilkas sanning de ej kunde förneka. Ett mäktigt dån af trampande hästfötter hördes helt nära: De funno allt för väl, att det rätta ögonblicket gått dem ur händerna och att det bästa de kunde göra var att ilugn Jåta saken hafva sin gång. Med en ed stack Thure Thuresson svärdet i skidan och liksom om det skett efter öfverenskommelse visade sig i detsamma vid krökningen af vägen de främste af Engelbrekts ryttare. Den lille ryttaren på den oansenlige hästen; som försvunnit vid riddarnes anlopp; red bland de främste och hastigt som tanken befann han sig vid Engelbrekts sida; åtföljd af tvenne högväxta, skolderbreda män; med långa skägg och bistra blickar, hvilka voro klädda isamma drägt som Engelbrekt sjelf. De höllo på ömse sidor om denne, medan det öfriga folket på en vink af bonom utbredde sig på ängen nedanför vägen. — Se eå, ädle herrar — sade Engelbrekt med en röst, som mera vittnade om vemod än om något begär att begagna sig af sin öfverlägsenhet — låtom oss nu rida edra medbröder af riksens råd till mötes! Jag upprepar det; jag kunde icke önska mig något bättre för mig och mina medbjelpare än att träffa tillsammans med eder. I Dermed satte han sin hästi rörelse; åtföljd af de bistra bergsmännen och de trenne riddarne; hvilka med både förvåning och harm blickade ut öfver vägen, der de sexhundrade ryttarne