Dagens Nyheter – 5 juli 1867, sida 1

Aror aeaaa!! Stensson. Snabbare kunden I icke rida, om Il: så haden stämt möte med eder bäste vän: ooo Vän eller icke, så ären I nu vår man; Engelbrekt — yttrade riddaren häftigt och trängde inpå den ensamme: — Derom kunna vi tids nog tala, bättre vore väl nu; om I säden mig i hvad ärende I kommen; ty vännemat tyckes mig icke detta vara. Dragen eder till minnes; stränge riddare, hvad jag sade eder, när vi sist möttes; och tänken icke, att I här kunnen något uträtta med makt. — I hafven rätt, Eogelbrekt — genmälte riddaren — vi vilja också endast ledsaga eder I till: riksens råd, som I sen komma ridande derborta: Märken väl, att de hafva dragit hit ut för eder skuid. — Då är mig mötet till lycka, jag önskar ingenting hellre; än ait komma till tals med riksens råd... Jag vill här i lugn afbida deras ankomst: — Och slikt tal skola vi tåla? — utbröt Thur; Thuresson hånande. — Fort, bergsman, följen oss; eller vid mitt sköldemärke det gäller edert lif: Riddaren drog sitt svärd och svängde det emot Engelbrekt, hvilken ögonblickligt äfven dragit sitt: — Må Gud förlåta eder, riddare, om I tvingen mig till någon våldsamhet : :: Ännu är det tid, låten. svärden falla och jag skall glönma eder häftighet; men :.: hören I icke ljudet af hästhofvarne . här bakom skogsdungen; några ögonblick blott, och mitt folk. är framme; och då, riddare; skall jag knappt kunna skydda edert Å lif, om I befinnens med draget svärd ::: Ingen