Dagens Nyheter – 4 juli 1867, sida 2

för den fångne Magnus Erikssons befrielse; något sådant kan derute icke ske; — Slott och län — vidtog åter Thure Thuresson förbittrad — I reinnen mig på en sak; som väl i denna stund vållar missnöje hos hvarje herreman här i landet mot vår herre konungen. Ar jag icke allt för illa underrättad; finnes icke ett elott af något värde numera i svensk mans hand :;:: — Sådant kan dock ändras — genmälte Nils Stensson. — När nu kriget slutar och konungen kommer hit, få vi väl tillfälle att vinna ändring härutinuan. Ai: konungen synes mig vara minst att frukta för Sverges ridderskap, men ::. — Någon annan skulle vi då hafva att frukta — sporde herr Thure förvånad: — Jag säger icke det, men allmogen kan gifva oss mera att göra, än som vi skulle önska: i i — Det talet likar mig väl att höra — utropade herr Thure skrattande — eller kanske I hafven andra seder der i Göksholmstrakten: Jag tänker att bonde är som bonde; något bättre än öken; som draga deras årder, men knappast mera; Och dessa ök i vadmal skulle kunra injaga fruktan hos riksens herrar och män. I skämten rätt godt; svåger Nils! — Hafven I något att tala på Göksholmsslägten? — hördes en ifrig stämma utropa på sidan om de trenne riddarne; under det Magnus Bengtssons häst trängde sig till den sidan, der Thure Thuresson red. — Ja väl — svarade herr Thure ännu skrattande — och I skolen gifva mig rätt; frände Måns!