Dagens Nyheter – 4 juli 1867, sida 2

Det vore nog? SN — Eller hysen I någon fruktan att prygla upp en vadmalsrock? i ; — Nej; nej; frände — genmälte Måns Bengtsson; hvars hetta :lade sig, när han såg sin farbroder icke på. minsta sätt vredgas öfver svågerns skämt — och derutinnan går jag i god för min farbroder ock! — 8e der — utropade då plötsligt Nils Stensson och eporrade sin häst — der hafva vi; om jag icke bedrager mig, öken, som I talen om; svåger Thure! — Den ensamme ryttaren der? — sporde Magnus Bengtsson. — Han synes mig hafva helt annat att tänka på; än att lyfta sin hand mot. Sverges riddare. Ar det någon af bönderne? Längst bort vid en krökning af vägen syntes en ensam ryttare komma ridande. Han skred långsamt framåt vägen. Hans häst gick fot för fot; och han syntes försänkt i djupa tankar. Tyglarne hängde lösa på sadelknappen och armarne lågo i kors öfver bröstet. Han bar en mörk drägt och på hufvudet en svart bredskyggig hatt. Ljusbruna kragstöflor betäckte hans fötter: — Ser jag rätt — fortsatte Nils Stensson — så är det den lille bergsmannen; Engelbrekt Engelbrektsson sjelf. Upp ädle herrar; följer mig, vi taga mannen emellan oss här och göra. honom till vår fånge om så behöfves: Sedan skall underhandlingen gå lätt för sig: (Forts.)