Dagens Nyheter – 4 juli 1867, sida 1

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON. HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄÅOE. ANDBA DELEN: (Forts. från föreg. JF.) Han ville nemligen vinna tvenne saker, Engelbrekts fall lika väl som Herrman Bermans. Det förra hade han gemensamt med sin öfverfogde; det senare var hans, eget. Det förra slant honom vid fångens vägran ur händerna. Det senare var deremot så mycket säkrare. Men för att vinna detta, behöfde han icke sjelf vara verksam. Fogden Jösse Eriksson skulle förträffligt förstå att.drifva denna sak igenom; han (Johan) behöfde blott på sin höjd hjelpa till att. skärpa smärtan och tusendubbla qvalen i dödsägonblicket: Derför. lades icke mera herr Johans hand hejdande på Jösse Erikssons, derför föll han ej mera denne i talet. Men Jösse Eriksson var utom sig. af vrede och harm:Hans öga var blodsprängdt och hans hand darrade. . -— Du hånar, fånge — röt han och slog sin knutna näfve, mot dennes mun — men vid 8:t Knut, du skall icke med lifvet komma ur detta rum, förr än brefvet är skrifvit. Man skulle tro; att du i dina kedjor vore herre här på Westerås slott, så högt spänner du bågen. — Herre är den, som icke låter sig af kroppslig smärta betvingas. Eller hvad kan