Dagens Nyheter – 4 juli 1867, sida 1

ee S mn— vo nn —V AÅ.AÄAn odd resning vållat, hos de yngre deremot en skyldig gärd af aktning mot de äldre, redo riksens råd ut från slottet och gatan fram förbi kani kerklostret eller det nuvarande biskopshuset och domkyrkan. Härifrån hördes orgelns toner och klockorna ringde i tornet. Just som riddarne redo fram mellan kyrkogården och kanikshuset mötte de en sagta framskridande procession af kaniker och korprester, hvilka sjöngo en psalm; medan korgossar gingo framför och svängde med rökelsekar. Det var ett årsmot efter en för hundra år sedan afliden riddare, som firades; Presterna skulle sjunga och bedja för riddarens och hans efterkommandes själar. För det ändamålet hade riddaren genom testamente gifvit tvenne gårdar och en qvarn till domkyrkan. Rådsherrarne stannade och gjorde andäktigt korstecknet, medan de läto den högtidliga processionen skrida förbi, hvarpå de åter fortsatte sin färd ut genom stadsporten; allt under iakttagande af samma tystnad. Det var icke så mycket bonderesningen i och för sig, som åstadkom de djupa fårorna i biskop Knuts och hr Chrieters stränga anleten, som icke fast mera den omständigheten att detta buller nu förnyades inom loppet af ett halfl år. Att tänka på någon verklig fara för lugnet i riket från allmogen; det kunde icke falla någon herreman in, men förnyandet tydde dock på att sinnesstämningen hos detta landskaps allmoge var högeligen retad, och det kunde blifva fråga om, huruvida man så lätt kunde få dem att nedlägga vapen, sedan det visat sig att rådets förra uppträdande hösten föråt icke haft bättre verkan. Fordringarne från allmogens sida må