Dagens Nyheter – 4 juli 1867, sida 1

du Sota med fogde, der du står i all din glans med tusendes blod på ditt arma samvete, hvad kan du hota mig med; som icke slutar med döden .:.. Se här; jag är eder fånge, I haf. ven mig i edert våld, tagen mitt lif, men min hand skall aldrig skrifva eder till viljes, så länge mitt hjerta slår, måtten I så också hugga mig sönder bit för bit. — Du sade det sjelf; eländige upprorsman; det skall blifva din lott, om du icke fullgör min vilja .:.. Hand och fot och arm och ben, bit för bit skall der styckas, blott din högra arm och hand skall gömmas till sist; och vägrar du ändå, skall denna hand brännas på en sakta koleld. Har du förstått mig? — Lika fullt, som jag hoppas, att I hafven förstått mig! Fogden ropade åt svennerna, som stodo utanför dörren; och de visade sig genast. Äfven mäster Jörgen inträdde, ty han hade stannat derutanför i afbidan på att snart åter få fastläsa jernringarna kring sin fånges händer; — Yxan, mäster Jörgen, yxan; hvar hafven I den? — ropade: fogden emot gårdsfogden, som vid sina tillfällen gjort tjenst som bödel och derför fått den mer ansedda befattningen af gårdseller borgfogde på slottet. — Här stå märkeliga saker före; och du skall visa din gamla konst, Jörgen. Mäster Jörgen försvann; men intrådde snart åter, försedd med en blankslipad stridsyxa, och der han stod vid sidan af sin herre med sitt tofviga hår och sin breda mun samt sina små stripiga ögon var han liksom ett aftryck af denne.