af denna ovisshet. Sägen derför ut eder mening; tänken och handlen för mig; Johan Walel — Hafven tack för det förtroende I nu visen mig, ädle fogde; min enfaldiga mening är, att I låten upphemta mannen ur-tornet och låten honom skrifva ett bref till Enogelbrekt, att denne gifver vika för herrarne; emedan eljest det kommer att kosta fostersonens unga lif::. brefvet sänden I sedan med en säker sven till Bagelbrekt; men han måste hafva det snart, och väl hade varit; om det redan vore i hans bänder: Med ett uttryck af vansinnig glädje störtade Jösse Eriksson mot dörren och ropade med tbordönsstämma på en af svennerna, hvarpå han skyndade att omfamna den leende Johan Wale: I samma ögonblick stod en beväpnad sven på dörrtröskeln. — Säg till mäster Jörgen — dundrade Jösse Eriksson mot denne — att han genast förer hit upp fången från Gripsholm: — Hit upp i salen? — sporde svennen, liksom förvånad öfver, att detta rum skulle blifva vittne till det blifvande förhöret med fången. — Hit upp i salen — genmälte Jösse Eriksson och vinkade otåligt med handen; hvarpå han, sedan avennen försvunnit; tillade; vändande sig. mot Johan Wale, — mig synes detta rum vara mera passande, än lönkammaren, ty mannens sinne flyger: högt och är hårdt, sjelfva väggarne skola tala till honom om Jösse Erikssous makt och höghet. : Eu kort stund förflöt, så: hördes slammer af hillebardesr, ..som stötte .mot steugolfvet. derutanför, blandadt med ljudet af tunga släpande kedjor; Men tillika hördes från motsatta ändan af gången, der dörren till frustugan befann