ENGEEBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÅOCE. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. J4.) Pupillerna i Jösse Erikssons gråa ögon drogo sig tillsammans: Hans ansigte fick ett uttryck af bitterhet, under det han tycktes till hälften fatta meningen af sin uaderfogdes ord, ehuru han älskade att liksom droppe för droppe suga i sig densamma och icke gå miste om det minsta grand, Det var blieken hos en girig, som förlörat en säck guld, men njuter vid berättelsen om sättet att återvinna den. — Det mannen håller kärt — upprepade. han: — Det bsherrskas han af — ifyllde Johan Weale — och den som eger det; beherrskar honom genom det. — Förstår jag eder rätt, så skulle jag afse något, som lät mig beherrska ::: — Riktigt ..: något eller någon..; .— Någon? — Som är Engelbrekt kär; och genom hvilken I kunnen bsherrska honom. Jösse Eriksson slog sig för pannan: Det gick med ens upp ett ljus för honom. . — I bhafven rätt; Johan Wale — utbröt han och slog med ett utrop af glädje, som liknade ett rytarde, händerna tillsammans, — I hafven rätt Johan Wale; jag eger i mitt våld