Dagens Nyheter – 2 juli 1867, sida 3

icke yttrat sig: För min del och sedan jag hört den: makt; som bönderna hafva samlat; förenar jag mig i allo med vördig fader; biskop Knut. Lugnet må vinnas utan blodsutgjutelse så vidt möjligt är, men sedan; när bönderne åter äro på andra sidan elfven, då är det min tanke att riksens råd må öfverväga, huru de orolige må näpsas och slikt buller för framtiden. -förekommas. Förhåller det sig så; som vår värd för en stund sedan påstod, att Engelbrekt Engelbrektsson farit med osanning mellan konungen vår nådige Herre och riksens råd och lemnat ett understucket bref i rådets händer, så behöfver det icke lång tidsutdrägt för att fälla den mannen; och dermed; gode herrar och män, synes mig upproret bäst förlora sitt hufvud: Är det nu derför äfven min mening, att vi samtlige här märvarande af rådet draga ut emot bönderna och söka förmå dem att i godo återvända; Under tiden må det stå till eder; fogde — han vände sig härvid till Jösse Eriksson — att sammandraga edert folk och sända ilbud till mina hemmavarande svenner att genast sitta upp och rida hit: Delen I min tanka härutionan; ädle herrar, så beder jag eder att skyndsawligen gifva: äfven edra svenner bud att draga hit till Westeråz. ; Kuasappt hade den gamle herren slutat, förr än dörren åter öppnades och en ryttare syntes. Det var en af svennerna på Westerås slott; som fogden Johan Wale träffat stadd på en rundridt till det omkring Westerås förlagda Jösse Erikssons folk; och som han gifvit befallning att ofördröjligen rida norrut oeh kunskapa om bönderna: — Bondehären har brutit upp — sade han;