Dagens Nyheter – 2 juli 1867, sida 3

som under hela tiden stått vid samma fönster; der kort förut grefve Hans blickat ut öfver folkhoparna utanför slottsporten: — För en vecka sedan — svarade han — allt har gått så tyst tillväga. Jag sände genast bud till eder; men; som jag nämnde; svennen återkom med oförrättadt ärende; ingenstädes fanns en genomgång hit ner. — Och hvarför hafva de fördömda bönderna nu dragit åstad? — Skatten; som I låtit uppbära :. — Aro de då ifrån sina sinnen; dn barkätere? Mena de då att konungen icke skall hafva någon skatt af denna landsända? Men vänta; Engelbrekt... du skall, vid S:t Knut, få lära dig att vackert blifra hemma; om också icke allt går efter din vilja! Han började vid dessa ord vandra upp och ned genom salen med händerna på ryggen. Johan Wale, som redan flera gånger varit i begrepp att afbryta honom; men först velat albida, ett rätt gynnsamt tillfälle, lade nu; när Jösse Eriksson under sin vandring kom tätt förbi honom; sin hand på dennes, axel och sade halfhögt. — Hafven I icke sjelf, fogde; denna gåtas lösning i handom? Fogden såg öpp och spände sina ögon i talaren, som om han icke begripit ett ord: — Det mannen håller kärt — fortsatte Johan Wale — det beherrskas han af:;. (Forts.)