Dagens Nyheter – 2 juli 1867, sida 3

ännu andfådd af den häftiga ridten — Engelbrekt sjelf med det beridna folket såg jag på Hofdesta äng; en knapp half mil här utanför staden: ; Denna underrättelse bestämde alla att sluta sig till herr Christer och biskopens mening. Herrarne reste sig derpå för att rusta sig till ridten; och några ögonblick derefter såg man svenner i. sporrstreck rida från Westerås slot i alla riktningar utåt bygden: ; : Snart stodo de båda fogdarne ensamme i den stora salen: Jösse Eriksson hade nu åter vunnit fattningen: Sedan befallningen var lemnad;att hans svenner skulle hålla sig färdiga, såväl de som vöro på slottet, som de, hvilka befunno sig i den kringliggande trakten; och sedan ilbud blifvit utsända till de närmaste slotten och herrgårdarna, började: han allt mer och mer kunna öfverskåda sin ställning: Han fann dervid, att på det hela taget intet var för honom förloradt. Herrarne ville detsamma som han, och i. hufvudsaken var, det ändå alltid ban; som skulle fälla Engelbrekt; och sedan var han obestridd herre öfver Westmanland och Dalarne. Han började till och med känna en viss belåtenhet med den vändning, saken tagit. Blott två ting kunde inträffa: antingen tågade bönderna tillbaka; eller också skulle sannolikt en belägring af slottet inträffa; Men hvilketdera som blef fallet, så skulle han; Jösse Eriksson, vinna derpå. Något tredje kunde han ieke tänka sig: — När fingen I först kunskap om bonderesningen — sade han plötsligt till Johan Wale;