Dagens Nyheter – 1 juli 1867, sida 2

ning. Det är dock bruket att riddaren bär ett teeken af sitt hjertas dam.... : — Edert hjertas dam, herr Magnus Bengtsson — svarade Agnes och försökte att le — kan ju vara okunnig om sin utkorelse! — Okunnig — sade riddaren med ohöljd förvåning — huru kunnen I säga sådant, stolts jungfru? Nu Höjdes Agnes blick upp till den närgångne riddaren; och i den låg tydligare, än om det blifvit uttaladt i ord, hennes hjertas svar: Magnus Bengtsson, som emellertid icke lade mycket märke till-sådant; tog alltsammans som ett vanligt skämt och yttrade i samma ton som förut: — Der hänger eder handske, stolts jungfru; gif mig den; jag vill bära den som bjelmprydnad på mitt hufvud; I skolen se, huru jag vill svänga min glafven vid nästa ringränning eder till ära. Och utan att afbida jungfruns svar fattade han den lilla hermelinsbrämade handsken samt ryckte den af guldhaken; på hvilken den hängde vid den perlsydda lifgördeln; Den sköna flickans ögon blixtrade af vrede vid detta tilltag af Magnus Bengtsson: Hon sträckte ut sin hand efter den röfvade handsken; och med en blick och min af en drottning sade hon: — Att sjelf taga minnestecknet; det visste jag icke; var riddarsed . :. — Handsken först och handen sedan; stolts jungfru — svarade riddaren skämtande; ehuru hans blick liksom skyggade undan för det jungfruliga majestät; som strålade ur de stora; mörka ögonen — nu behåller jag handsken!