att upprätthålla ordning; när den brytes af kyrkans egne män: Sent lärer folket här uppe i Upsala stift glömma; huru biskop Arnold i höstas, när han kom hit från Danmark och kanikerne vägrade honom nycklarne till biskopsgården, lät med våldsam hand inslå dörrarne: I sitt lefverne lärer han likna Johannes Gerkesson . :. Biskop Knut flammade till vid dessa ord: Det gick om honom det talet, att han stått i ett allt för nära förhållande till den 1412 aflidna abbedissan i Wadstena Ingegerd Knutsdotter, en dotterdotter till Sanct Brigitta: Huru dermed nu var, må biskopen sjelf svara för: Vid denna tid hade talet i det närmaste hunnit förblekna, men biskopen; som var ömtålig om så väl kyrkans rätt som sitt eget anseende; kände sig alltid obehagligt berörd; när något yttrades som kunde syfta på denna sak. Erkebiskop Johannes var känd för sitt otuktiga lefverne, måhända hade biskopen just på hans tid och genom det uppseende; som dennes lefverne väckte, blifvit vid något tillfälle påmind om tilldragelserna i sin ungdom; Om Ingegerd Knutsdotter talades icke godt; hvarken bland klosterfolket eller utom klostret; så dröttning Margaretas fostersyster och väninna hon än var. Missnöjet öfver erkebiskop Johannes frammanade i folkets minne allt som i samma riktniog timat, och dervid nämndes abbedissan Ingegerds namn, måhända ock biskop Knuts: Derför sqvallrade äfven vid detta tillfälle biskopens uppsyn om en misslynthet vid herr Christers sista ord, som han säkert velat dölja: Herr Christer märkte det och gaf med ett fint leende samtalet en annan vändning.