öppnades och tvenne äldre herrar inträdde, åtföljde af en yngre; hvilken förde en ung flicka vid handen; Fogden skyndade de inträdande till mötes: Den ene af de inträdande var klädd i biskoplig drägt. Det var en mäkta gammal herre, men rörlig för sina år. Det var biskopen i Linköping Knut Bosson (Natt och Dag), en farbroder till Nils Stensson; Den andre af de båda äldre herrarne var grefve Hans af Ewersten: Bakom honom följde Ni!s Stenssonsbrorson Magnus Bengtsson; en ung herre med en uppsyn; som tyektes tillkännagifva ett obändigt och vildt lynne. Den unga fickan, som han förde vid handen var Agnes, grefvens af Ewersten dotter. Alla de närvarande; äfven gamle herr Christer helsade vördsamt den inträdande biskopen, som fryntligt besvarade bugningarna; ehuru han dervid med en blick på sin följeslagare; grefven; tycktes gifva tillkänna, att det samtal han påbörjat borde fortsättas vid lägligare tillfälle. Det allmänna samtalet kom derefter snart åter i gång, medan fogdens svenner inburo den ena anrättningen efter den andra; hvarmed bordet bokstafligen belastades. — I kommen icke utan skäl så långt norrut från edert stift; fromme fader? — sporde härunder herr Christer och vände sig till biskop Knut: — Det står bedröfligt till inom vår svenska kyrkoprovins — genmälte biskopen, skakande på hufvudet — eftersom vi hafva tvenne hufvuden i stället för ett... — Det skall dock hafva en ända — menade herr Christer — vår nådige herre konungen lärer väl till slut i detta ärende få gifva med sig. Som I sägen; det är bedröfligt; och svårt