herren — I följden konungens bref, — men tillåten mig spörja eder, ären I så viss på att detta bref verkligen var från konungen ..:.? — Från konungen? — sporde alla med högsta förvåning, väntande på förklaring af den besynnerliga frågan. — Hvem lemnade brefvet i rådets händer.::? — fortfor fogden: — Fogden på Stockholms slott; herr Hans Kröpelin — gaf Carl Knutsson till svar — och den som öfverbringat brefvet till honom från konungen, var sjelf närvarande: Det var en bergsman från Kopparberget, vid namn Engelbrekt Engelbrektsson, en liten karl med hög uppsyn. Något tvifvel om den saken; att brefvet verkligen var från konungen kan icke uppstå. — Adle herrar -— sade fogden med ett öfverlägset leende — I ären derutinnan bedragne, jag vågar bestrida tillvaron af detta bref; ty det som finnes är falskt. — Kunnen I bevisa det; fogde — frågade herr Carl Christersson — så må den mannen; hvilken vågat föra falska bud från konungen till riksens råd, lida ett svårt straff. — Dertill behöfves blott, att I ädle herrar, låten undersöka brefvet och dess sigill; om det verkligen är konung Eriks; som hans kansler om händer hafver. I kunnen emellertid häraf se, hurudana dessa bönder och bergsmän äro att handskas med. Jag villnu efter påskhelgen rida upp i Dalarne med all min makt, och i konungens min herres namn skall jag hålla räfst med denne Engelbrekt; som djerfts göra vår nådige konung och eder, ädle herrar af riksens råd; slikt omak; Fogden hann icke längre; förr än dörren