ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) Endast den äldste af herr Christers söner; berr Carl; deltog icke i skämtet, Öfver hans ädla ansigte hvilade till och med en skugga af ovilja: Dock: var det blott en skugga; han förblef tyst och gjorde intet för att inverka på samtalet och gifva det en annan riktning. Så småningom ledde den sluge fogden talet in på de senaste tilldragelserna; och ingen af herrarne märkte; huru det gick till, men snart var det fråga om ingenting mer eller mindre, än befogenheten af rådets åtgöranden förliden höst, då undersökningen skedde angående fogdens embetsförvaltning: — Mig synes — vågade fogden såga — som om I, ädle herrar at rådet, borde något närmare hafva betänkt eder, innan I tagen eder den saken före; — Närmare betänkt oss — inföll herr Christer — jag vet dock icke, huru I kunnen föra slikt tal, Jösse Eriksson. Rådet gick.med största varsamhet tiil väga, och I veten väl sjelf, huru föga utsigt det var att stilla de uppretade bönderna, -— dessutom följde rådet konungens bref. .: — I saden det, ädle herr Christer Nilsson — vidtog fogden; bugande sig för den gamle