Dagens Nyheter – 29 juni 1867, sida 3

One Es insintnRer som gjorde våld på sig för att dölja sin inre oro. — Varen välkommen; herr Carl Knutsson — sade hon: — I kommen dock fortare, än vi här kunde förmoda, derför vågade vi fördjupa 0s8s i de ärenden, som stå i samband med underrättelserna från Danmark ;:;. — Konungens tjenst går framför allt — genmälde riddaren vänligt i det han bjöd fru Brigitta handen och förde henne förbi hennes bugande män och genom gången fram till den stora gästabudssalen: Smilande följde fogden, och när han riktigt hann öfvertänka och jemföra uppgifterna i sin skrifvares bref och dem han nyss erhållit, var det honom alldeles klart, att det nyss emottagna brefvet var det; som Engelbrekt medfört till rådet; och han frossade i förkänslan af det medel lyckan dermed kastat Konom i händerna att få sak med den nackstyfve bergsmannen. Nu kunde han öfverbevisxa honom om att hafva farit med osanning mellan konungen och riksens råd, nu kunde ingenting mera hindra hans egen triumf och Engelbrekts. fall: Leendet på hans läppar, när han inträdde efter ridderen och sin husfru i den stora salen; var derför mera natörligt än någonsin och gaf åt hans anletsdrag och hela väsende en anstrykning af fryntlighet, som klädde honom Väl, Bland de många riddarne, som voro församlade i salen, vär den gawle, vördnadsbjudande Christer Nilsson den förnämste; Jemte honom befunno sig der hans trenne söner Carl, Johan och Nils samt dessutom Thure Thuresson (Bjelke) och Nils Stensson (Natt. och .Dag). Af fruntimmer följde endast herr Carls fru; Ebba Kru