medik, och herr Nils Stenszons fru, Margareta Knutsdotter (Bonde), med sina män. Med den sistnämnde var också eu uvg skön flicka, Catharina Carlsdotter (Gumsehufvud). Men var den gamle herr Christer Nilsson ståtlig och vördnadsbjudande getom sina hvita hår, så var riddar Carl Knutsson utom all fråga den; hvilken först af alla drog uppmärkeamheten till sig. Hela hans yttre menniska var något ovanligt i alla afseenden. Hans långa välbeväxta figur, beans högburna hufvud, hans strålande blick; de sköna aulelsdragen och derjemte detta förbindliga och tilltalande i hans väsende; som vann hjertan utan att tvinga dem till sig — ensamt detta var tillräckligt att göra honom framstående och bemärkt. Men dertill kom äfven en för den tiden ovaulig grad af vetande, samladt dels genom studier, dels genom vidsträckta resor; och när ban tslade, låg det någöt så tillockande i hans fulltoniga; välklingande stämma, att åhörarnes öron liksom smektes att lyssna till hans ord, Han förde med höfviska later fru Brigitta fram till de båda andra fruarna, hvarpå ban slöt sig till de öfrige herrarne, hvilka bildade en krets omkring Christer Nilsson och fogden. Denne uppbjöd all sin förmåga att vara behaglig för sina höga gäster och lyckades öfver förväntan, väl, Gamle herr Christer log med sitt vänligaste leeude emot honom, och de yngre berrarne gålvo ljudeligen sitt bifall tillkänna åt. fogdens berättel-er, hvilka naturligtvis alla rörde sig om bönderna och hans sätt att behandla :dem; (Forts.)