gången; jag var här i edra ärenden; var så villig att tjena eder sak; är nu alldeles omödgörlig. Jag Höll på att förtvifla om eder, men då jag betänkte att herrarne af rådet der hemma icke kuade företaga något; när de saknade konungens bref, och då jag tillika är förvissad om; att J skolen stå vid edert ord och ibågkomma eder fattige tjenare med något; hvartill han kan lita sig; så beslöt jag att afbida stt lägligare tillfälle: Några af de danske herrarne; förnämligast herr Erik Krummedik och den unge Otto Pogwisch samt hans moder fru Ida till: Gladsax; Hvilken gerna begagnar hvarje tillfälle att visa sig, förmå mer än jungfru Cecilia voro mig till undsättning. Genom deras tal omvändes också så småningom konungens sinne; så att han åtminstone lät mig Komma inför sig. Sedan har jäg lyckats alltmer stadfåsta hans goda tankar om eder, så att I kunnen vara alldeles lugn. Konungen; eder herre, skall alltid stå på edert bästa. Det visade sig då den Belialsmannen E0gelbrekt åler kom hit i förliden vecka. Konungen ville icke lemna honom företräde; och då jag, för att yttermera stärka eder sak; lade ett godt ord för bergsmannen, fick han visserligei komma inför konungen; men knappt hade han börjat at orda öfver eder och eder framfärd i Dalarna, så slog konungen upp med handen och sade: gå bort och zom aldrig mera för mina ögonla — I kunnen deraf finna, om jag varit eder till någon tjenst eller icke. Den gudlöse bergsimannen vågade väl hota; just som han vände sig från konungen och lemnade salen, catt han ännu.en gång skulle återkomma4, mön sker det; så lärer det väl blifva hans sista