Dagens Nyheter – 28 juni 1867, sida 3

Det hade gått så långt, att vi brukade sofva med en pistol vid vår sida, då händelsevis en af våra vänner kom för att besöka oss på ett par dagar. Denne vän var en gammal jägare från Amerikas skogar och väl förtrogen med alla knep, hvilka användas för att fånga fyrfotadjur. Han gladde sig hiertligt åt utsigten till att få ett äfventyr med tjufvar, och han log åt vår misstanka att han icke så lätt skulle lyckas att knipa dem. Förgäfves försäkrade vi honom att en förslagen tjuf kunde bereda sig inträde i hvilket hus, som helst, att de begagnade verktyg, med hvilka man utan buller kunde skära hål i dörrar, och att, i korthet segdt, en fiffig och för:lagen tjuf med lätthet kunde bereda sig ingång i det bäst beskyddade hus, antingen genom taket; eller genom skorstenen, eller på annat sätt. Vår vän påstod nu, att en tjuf alltid var på sin vakt och passade på och drog fördel af då invånarne sofvo eller intet ondt anade, menp, tillade ban, är min misstanka en gång väckt; så skulle jag vilja se den tjuf, som skulle kunna tränga in i mitt hus, utan att jag märkte det, ty, om jag än sof, skulle jag höra att han nalkades och kunde då vidtaga mina mått och steg. Ehuru vi just icke voro synnerligen angelägne om att -blifva bestulne, skulle vi dock hjertans gerna sett; om vår väns starka sjelfförtroende på något sätt blifvit rubbadt. Ett par dagar efter detta samtal, underrättade polisen oss om att personer af misstänkt utseende varit sedde i vårt grannskap och uppmanade oss att vara på vår vakt. Hår var alltså J ett godt tillfälle att sätta vår yäns duglighet och yaksamhet på prof, och dåjag derför hade underrättat honom om polisens varning, frågade ja honom, om han vågade åtaga sig husets örsyar. Ja väl, sade han; jag behöfver blott en blindlykta och du måste hafva ett par tofftor stående. vid din säng. Jag måste dessutom vara den siste, som går till sängs och ingen af tjenstfolket får gå före mig ner i rummen om morgnarne, icke heller får någon gå omkring i huset under natten; då trotsar jag tjufvarne. Vi blefvo sålunda ense om, att han skulle blifva husets beskyddande engel och att hans tjenstgöring såsom sådan skulle börja redan samma natt; Tre nätter hade aflupit utan att något an( märkningsvärdt passerat och utan att några stölder föröfvats; vi började redan tro att vår fruktan varit ogrundad, men vår vän menade att man just nu borde vara på sin vakt, ty ingen förståndig tjuf skulle bjuda till att stjäla då man väntade det. Dessutom, sade han; hafva vi ännu icke haft någon stormig natt; det är då dörrar och fönster skaka och vinden tjuter, som stölder bäst utföras, men icke då hvarje ovanligt ljud genast märkes. Derför, menade han, ville han icke ännu uppgifva hoppet om att under sitt besök få en dust med de der herTarne. Jag sofver mycket lätt och vaknade derför genast vid en knackning på min sängkammardörr den fjerde natten af vår vakt. Det var: min väns röst, som tilltalade mig och bad mig; att straxt komma ner. Bara jag får stryka eld på en stickar, svarade jag: i Saick, snack; en stryksticka skall förderfva allt. Kom i mörkret; tag på dig nattrock och tofflor och följ mig straxt. j Jag var färdig i ett ögonblick och redo att följa honom. Kom nu ihog att det är sju trappsteg till den första afsatsen, och derefter tolf, och det fjerde steget knarrar afskyvärdt; var derför förgigtig då du kommer dits. . Natten var stormig och mången dörr och månget fönster ruskade deh rasslade, så att det obetydliga buller vi åstadkommo genom att gå utför trapporna icke skulle kunhat förskräcka äfven den mest vaksamme. Inom få ögonblick fingo vi höra ett raspande ljud på fönsterluckan, derefter en stunds stillhet och så åter det raspande ljudet; straxt derefter öppnades fönstret lätt och allt blef åter tyst. Eh tungt lastad vagns rullande utanför huset tycktes erbjuda ett godt tillfälle till en mera afgörandse rörelse, ty då vagnsbullret var som starkast, hördes ett brakande i fönsterluckan öch vi kunde höra huru luckan uppbröts; Rör dig icke förrän jag gör det och håll inne andedrägten, om det är dig möjligt, hviskade min vän mig i örat: Detta sista föll sig något svårt; ty mitt hjerta klappade våldsamt och slog mot mina refben. Jag förhöll mig emellertid lugn och litade på min vän: Tjufvarnes sätt att gå tillväga vittnade om dan Kasta orand af. frörtmtiohat Tunalan Lo