Dagens Nyheter – 28 juni 1867, sida 2

skick, ej blott för de förnäma herrarnes emottagande, utan äfren i afseende på slottets försvar i händelse något oförmodadt skulle påKomma. Den största försigtigheten utvecklas alltid af det onda samvetet. Han hade icke på sin vandring haft något att anmärka. Kanonernaa eller kärrebyssornas, som de då kallades, lågo färdigladdade på siva ställningar på vallarna och Haäns svenner voro alla på sin post, vare sig i föresatt arbete eller i vaktgöring. Lmningarne efter nattens nöjen i borgstugan hade fogden nu såsom alltid välvisligen blundat för. Han räknade på desto villigare återtjenst af svennerna, när den tiden kom. Han bade sålunda i temligen godt lynne åter kommit på sitt rum. Här gick han några slag fram och åter, under det blicken irräde omkring nedom de buskiga ögonbrynen. Säkert genomgick han i tankarna ännu en gång; huru allt borde gå för sig så väl med afseende på konungen som Eogelbrekt och hans bönder: Slutligen stannade han midtför det stora ekbordet vid fönstret, hvarpå en mängd papper och bref voro framlagda. Han fattade ett af brefven, uppvek det liksom i tankarna och började genomläsa det: Säkert hade han genomläst detsamma många gånger, ty hans läppar tycktes upprepa dess innehåll, ehuru ögonen sågo öfver brefvets kant ut genom fönstret och tycktes följa molnen, hvilka i besynnerliga formationer jagades undan af en skarp nordanvind. i Då öppnades dörren och en äldre qvinna inträdde. Hon bar en mörk klädning och ofvanpå axlarne hängde en med dyrbart pelsverk fodrad kappa, nedom hvilken en stor nyckel