vandrade här på jorden med biskop Henrik vid sin sida. Gud höre nådigt den helige konungens böner för Sverges land! — Amen! — tillade djeknen; andäktigt sammanknäppande sina händer. — Och måtte alltid kraft och manligt sinne lefva bland Sverges män! — förtsatte biskopen: — Huru lyder dender versen nu igen?:;:: Gud hafver Sverige skapat så::: Djeknen bläddrade bland -pergamentsbladen; tills han fått reda på det af biskopen ångifna stället. Derpå uppläste han: Gud Fader hafver Sverike skapat sva med berg, skoga, mossa och sjöa, att ville svenske hvarannan tro vara, de torfte för utläåndskom aldrig fara, och att: dem dermed nögde, gom :Gäd dem tillfögde, och bevisa hvarandrom tro -och ära, ack huru sälle måtte de vara! Här var fordom så driftog allmoge, att de med stor här utländes droge och vunno med makt mång riken och land och hade dem länge under sin hand... — Ja, så är det — afbröt biskopen läsningen — Ingen nöd och intet elände skulle råda i vårt sköna, herrliga Sverige; om här rådt den endrägt, som i forna dagar. Jag vet ej rätt — han tillade detta mera; som om han högt fortsatt sin tankegång, än som det varit hans afsigt att tilltala djeknen — jag vet ej rätt, men något fattas, det är ej som det skulle och borde vara; men hvad :::-hvad är det som brister? En konung sitter på Sanct Eriks thron med lagligt konungadöme, och han är omgifven af riddare och biskopar såsom lagen föreskrifver, och bonden sitter på sin gård och plöjer sin