Dagens Nyheter – 27 juni 1867, sida 1

Följande morgon lemnade grefve Hans med sina fruntimmer: Kopparberget. iAfven fogdens häst stod sadlad och bank svenner väntade::: Men fogden sjelf: gick orolig: fram -och åter i--sitt rum. Då och då stannade shan :och lyssnade; men så fortsatte ban åter sin gång. Hans blick var sträng och hvass; som: om -han velat genomtränga rTumetsväggar; och hvarje hans rörelse var hastig och afsigtslös. ; Slutligen hördes steg utanför dörren, och fogden stannade åter. Det var den långa, reslige svennen med silfverkedjan som inträdde: — Har han fått drycken? — Sporde fogden otålig och utan att afbida hvad svennen hade att säga: — Nej — svarade denne,:merå mörk och dyster än han vanligen brukade vara. — Vid korset icke..:.? — Nej! , , — Så säg då: hvarför, sven ..:. du ser ju; att jag brinner af: deltagande. — Ar: det af samma: slag, som det som finnes isden shärscflaskan, så var det väl svennen som sskulle brinna tänker jag. ; Svennen framdrog en liten flaska, som han räckte åt fogden: Ö — Dw;kar då icke mera någön lycka med dig — utbröt denne och stampade med foten i golfvet, i det; han tog emot:flaskan. och omsorgsfullt gömde den-i en liten läderpung, som hamw-bar inom tröjan. j Begagna: mig: mot: vanliga: menriskor, fogde — genmälte svennen förtrytsamt — men j ett land der man begagnar björnen till hund