.—, Varen lugn, fostermoder — sade han — det är. ingen fara på. färde, jag skall snart vara : karl. igen. I morgon vill jag med Guds och , helgonens. bjelp stiga, till. häst. Se ej så förundrad på mig, ,;moder, detär; mitt fulla all-. var,. må så fader Johannes, säga hvad, han vill... I Och till fostermodrens både; förvåning, och. glädje reste. han sig upp för att lemna 2 björklunden: och -gå in... .Dervid föllo hans ögon på Agnes, som stått något åt sidan. sc Nu är all fara, öfver, — sade han, till henne, .—;.och I kunnen vara, utan, fruktan, , ädla jungfru ..:. Hafven I låtit sända bud. till grefven, eder fader ...? Säg; moder; hafven I sändt bud? i Det var med, en viss oro som spörjsmålen gjor des, och. fostermodren., skyndade att bejaka dem. Ljud af en mängd hästfötter som, hördes på. afstånd tillkännagaf. äfven, ,att en, ryttareskara alkades, , och; man kunde längst bort från vägen..åt fogdegården se grefven komma ridande , åtföljd af ett par svenner; i ; — Är det sannt;, hvad man. sagt mig,—z frågade, derunder, Herrman; och såg. på Agnes, — är det sannt, att eder fader drager bort ifrån. berget i morgon? — Ja — svarade Agnes, 4 nild — Hafven då tack; stolts jungfru rg Återa Herrman, men afbröt sig plötsligt, som, om an, funnit ,.det. besynnerligt att han haft den. högborna, jungfrun: att tacka för något. Han tänkte nemligen uppå; att hvad, Kerstin. sagt. honom, och hyad han, sjelf. trodde, sig, hafva sett borde vara en emlighet. Han bjelptes. ur sin förlägenhbet af Agnes sjelf.