Dagens Nyheter – 26 juni 1867, sida 2

— Edert ärende gäller mig, sägen I fogde! — sporde Herrman; under det att förvåning och ovilja stredo om väldet i hans blick: — Det gäller eder, och det gläder mig att se eder hafva återvunnit edra krafter, ty hvad jag har att säga skall pröfva dem .... — Kort och godt; fogde.::s hvad hafven I att säga mig. — Vigtiga saker — genmälte fogden — men I ären vred på mig, och det smärtar mig.... dock derom få vi sedan tala. Jag har säkra underrättelser från Köpenhamn och Engelbrekt; Herrmans öga blixtrade till vid dessa ord och hvilade forskande på fogden; som stod der liksom insvept i vänlighet och försonlighet. — Ty värr äro mina underrättelser icke glada — fortsatte fogden. — Konungen har velat pröfva Engelbrekt, och bedt honom stanna; tills hans fogdar kunde komma ner och stå till svars för de anklagelser han riktat mot dem ::. Stilla, stilla, unge man, och låt mig tala till punkt. I skolen finna; att jag handlar af verklig vänskap för eder och detta folk, som jag tvingas att förtrycka. Engelbrekt svarade nej på konungens begäran; och han blef kastad i fängelse. Konungens dom har redan kommit till Jösse Eriksson, att Engelbrekt skall utlysas inför alla dalamän och bergsmän och all Sverges allmoge, som en förrädare, den der farit med lögn inför sin konung ;.:. — Blikt tal kunnen I spara eder — afbröt Sonom Herrman; tydligen ansträngande sig för att kunna bibehålla sitt lugn och dölja den förfärliga oro; gom rasade inom honom — det