Dagens Nyheter – 26 juni 1867, sida 1

Det fanns icke längre något val. Hon lemnade Kerstin och ilade med vingsnabba steg framåt vägen till Engelbrekts hus. Lyckligtvis undanskymde den stora stenen en god del af det vägstycke; som Agnes hade att tillryggalägga, innan fogden hunnit fram till stugan och Kerstin; och ju närmare hon kom sitt mål; desto tryggare var hon; ty fogden skulle ej våga förfölja henne inför de ögon; hvilka otvifvelaktigt derifrån skulle kunnat bevittna hans gerning. Engelbrekts gård var på ena sidan omgifven af en inbägnad plats, beväxt af höga, lummiga. träd. En liten port förde utifrån in i denna inbägnad, och händelsevis stod nu denna port öppen. Agnes märkte denna tillflykt undan fogdens blickar, som säkert på afstånd följde henne, och alldeles maktlös nedsjönk hon under hvalfvet af en stor hängbjörk. VILL mötet. Det är ofta så; att menniskans bäst anlagda planer — när de äro sådana, att de kunna få namn af ränker — leda ej blott på sidan om det mål, som afsetts, utan stundom till alldeles motsatsen. Hvad Johan Wale så slugt hade beräknat och anlagt, det hade misslyckats, men i stället inträffade hvad han minst af allt velat tillåta — ett sammanträffande mellan Agnes och Herrman Berman: Denne hade, sedan han blifvit ensam; ej kunnat uthärda den oro; som bötägit honom; och