ENGELBREKT ENGELBREKTSSON. HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0, GEORG STARBÄOK. FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. J4.) Erik nalkades den andra gafveln af byggnaden, der han gick in genom en mindre dörr, som ledde till ett ytterrum, hvarifrån en inbyggd trappa förde upp till loftet och den del af byggnader, der fruntimmerna hade sina rum. Uppkommen för trappan öppnade han åter en dörr och. stod snart framför ingången till ett iore rum; hvarifrån han hörde röster af samtalande. Han kände mycket väl igen; hvilka de båda talande voro; den enas var grefvens dotter, den andra Kerstin: — Herrman är sjuk — hörde han den senare säga, — Tänken eder; stolts jungfru; att I -aldrig mera fingen se eller tala med honom i denura veårlden, skullen I väl då kunna vägra denna hans begäran? Faran är ringa för eder; om I.följen mig, men stor, om I vägren: Edert samvete skall. derför klaga eder an en dag .,... ja, ja, jag ser det, I viljen höra min bön.,-. Herrman skall sg eder. För. Erik, som allt sedan han lemnat bonden gruosdat på, hvad Herrman kunnat hafva att skrifva till stolts jungfrun, och som kommit så brådt på, blef nu allt klart. Herrmann ville varna grefvedottern och hade derför bedt