Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 3

— De säga, att fogden på Borganäs skall ha dragit in här i.deg, må undra, om så ärl — Jo, det hafver han. Böken I horom, så behöfven I icke gå längre. Men hvad viljen I fogden? — Jag vill klaga på hans svenner.. — Och det tänken I skall gagna eder... — Hvaårom -ioke;så klagar jag för Engelbrekt, och han skall hjelpa mig till rätt... Jag kommer från hans gård ock har talat med hans fosterson . ... Hän rådde mig att gå till fogden först, och sade, att han nu vär här på gården jemte -e . tysk grefve. och dennes dotter. Bönder uppdukade derefter n lång histöria om de olyckor som drabbat honom, och huru han nu stod färdig -att få gå från gård och grund. Sista gången fogdens syenner voro på gården hade han mött våld med våld och dervid förlorat sitt ena öga, hvarför han nu gick så ombunden. Berättelsen lät icke otrolig, sådant hörde nu till: ordningen för dagen, och Erik-sjelf, som hade en liflig erfarenhet af fogdens godtyckliga grymhet, rördes till hjertligt deltagande för den stackars bonden; helst när denna med rörd stämma började tala om.sin son, som kunde vara ungefär vid Eriks ålder och som fogdesvennerna fört med sig bort. Allt detta ville han nu klaga för fögden, om rätt stod att vinna hos denne. Under tiden hade de buanit fogdegården och gingo in genom den: stora ekporten, der flera både af fogdens och grefvens folk stodo stödda mot sina hillebarder. Bonden såg sig förskräckt omkring, och sporde med ödmjuk röst en af svennerna, om fogden var att träffa, och hvar