Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 3

instängd svennen satt på sin kammare och huru svårt det var för honom satt fimrarett bud i slika ärenden, när icke hän sjulf vär till hands; och brefvet stod utan tvifvel i g.:mearskap med hvad han kört Herrman och fader Johannes yttra till hvarandra. Han sade derför raskt: — Gif hit, jag skall framlemna brefvet! — Men var försigtig, gosse — återtog bonden i det han lemnade brefvet — ingen får se det utom stolts juigfrun, och om bon frågar, hvem som gifvit dig det, skall du säga, att du fått det af Herrman sjelt .. Bonden tvärtystnade i sivt tal öch stirrade med sitt ena oga bort åt andra ändan af den stora byggnaden. Der visade sig för ew ögonblick på trappan en hög, smärt qvionogestalt med ljusa, rika lockar fladdrande fritt omkring hufvudet. Hon var svartklädd, men hennes dräst var prydd med rika silfverbroderier. ä E:ik såg förvånad på bonden och vände sig om för att se, hvad som så med ens kunnat försätta honom i ett tillstånd af den högsta förskräckelse. Men han såg intet, och när: han åter fästade sin blick på bonden, hade denne ålervunnit herraväldet öfser sig. I detsamma kom svennen ned från fogden och tillsade bonden att följa sig. De-försvunno uppför trappan, och Erik stod der med brefvet i fickan. (Forts.)