Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 2

gelbrekt — sade han, i det han lemnade rummet. Några ögonblick derefter vandrade den. förklädde sveonen framför Engelbrekts port. Hans steg voro långsamma och dröjande, när han gick förbi porten, och han kastade en blick inåt gården, som om han sökt någon der. Hen fortsatte dock sin vandring, men vände efter en stund och tillryggalade samma väg tilidaka. Äfven nu kastade han en blick inåt gårdens men den var fortfarande tom. Han gick då in och bortåt stallet, der han ställde sig vid dörren. Här hade han icke stått länge, förr än han fick se munken komma utifrån och gå in i huset: Denne märkte honom icke, och en stund derefter såg han Erik komma inifrån huset och skynda ut genom porten. (iossen stannade en stund, när han fick se bonden vid stalldörren, men denne stod så lugn och trygg, som om han icke sett något. I detsamma kommo också några af Engelbrekts grufsvenner in genom porten; och detta tycktes bestämma gossen att lemna bonden åt sig sjelf; När han välförsvuntit genom porten; gick den långe bonden fram öfver gården till en af drängarne. — Jag är stadd på vandring nedåt Borganäs — sade han med en stämma, som tillkännagaf lidände. — Jag skall klaga för fögden öfver hans svenner ;:. men nu är jag trött och ville bedja om härberge; Jag ämnade mig upp på skullen då I kommo; — Härberge kan du väl få — svarade grufsvennen medlidande — men söker du fogder