Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 2

alt finna, men de måste finnas. Det ligger en ölstuga mellan fogdegården och den stuga, I hafven utsett åt mig. Der låta vi några af de våra uppehålla sig i qväll. Björn bågskytt, han som ändå varit med om samma lek en gång förr och som är en pålitlig karl, han kan vara med i ölstugan och hålla ett öga på vägen. I förstån mig, fogde? Fogden nickade: — Det blifver så — sade han — men laga nu framför allt, att brefvet kommer till sin egarinna! Derpå hänger allt det andra! Svennen tög brefvet och lemnade fögden ensam. Denne förblef icke länge ensam, förr än dörren öppnades och svennen åter inträdde. Han bar på armen en duk och höll i handen ett par grofva skor, sådana som bönderna brukade bära; Fogden såg förvånad på honom, men han sade blott: — Budbäraren, fogde; här äro fötterna, I skolen hafva den öfriga klädnaden, sedan vi voro här sist: — Du har rätt; Magnus; det hade jag glömt, drägten hänger der i skåpet: Svennen tog fram ur det antydda skåpet en lång rock, grå till färgen och försedd med broderier af röd och hvit tråd på axlarna och vid knäppena samt en dertill hörande rund hatt med spetsig kulle. Snart hade han kastat på sig rocken och stod inom några ögonblict som en reslig dalkarl inför fogden; Duken; som han burit på armen; band han om sitt hufvud så att endast högra ögat syntes. — Nu månde jag kunna trotsa sjelfva En: