Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 2

rulla upp väfven, fogde, så jag må höra, huru I hafven lagt edra garn! — Någon ändring i det redan öfverenskomna är icke af nöden. Den exsetaka byggnaden på vägen till Engelbrekts gård ligger förträffligt till: Der skall du hafva det bästa bakhåll i verlden. Saken gäller att få fogeln ur buren; men jag tror mig hafva funnit en lockmat, som hon ej skall kunna motstå: Fogden satte sig till bordet, der skriftyg fanns, och nedskref några rader på ett papper, .som han emsorgsfullt sammanvek: — Se här — säde han — detta bref måste lemnas till jungfru Agnes. Men frågan är att få en lämplig budbärare. — Budbärare — sporde svennen, hvars förslagna hufvud döck icke kunde fatta den plan, som fogden nu hade uppgjort. — Det måste vara en, som väcker förtroende, och helst en af Engelbrekts eget folk. — Den saken skall väl låta reda sig. — I det fallet är segern vår, Magnus. :: — Allt är då klart, tag tager jungfrun..: men — svennen stannade plötsligt i sin påbörjade mening. — Men.::? — Om den fyrbente eller pågon annan skulle hafva något ogjordt ute i qväll.: — Stöt ned — sade Johan Walo och gjorde en liknande rörels med högra armen. — Ett villebråd, som detta, jagar ingen jägare utan hundar :;. — Jag förstår dig, men hvar vill du flöna de män; som här gjorde hundarnes tjenst, utan alt vår hemlighet yppades? — Det är knuten, fogde — de äro svåra