Dagens Nyheter – 21 juni 1867, sida 3

Ett falskmyntarebard i ett tukthus upptäcktes nyligen i Insterburg i östra Preussen. En smed, dömd till tukthus för tillverkning af falskt mynt, fortsatte nemligen der sin industri och de af honom tillverkade falska enthalersstyckena utprånglades af en fångvaktare, som för sitt välförhållande dömdes att dela den intelligente smedens öde under trenne månader. Rättegång i anledzing ef ett brutet äktenskapslöfte. Nyligen hade ena flicka i London instämt för rätta en metodistprest med yrkande om ansvar för det att han undandragit sig att uppfylla ett henne gifvet äktenskapslöfte. De blefvo bekanta år 1863 och salltifrån den dag, då de första gången sågo hvarandra, iakttog presten ett sådant uppförande mot den sköna, som tydligen angaf att han förälskat sig i henne. Den 13 juli vyssnämnde år skref han till henne ett bref, hvari, bland annat, förekom: Dyraste Polly, jag har icke tid till satt skrifva mer än några få ord: Jag hoppas ni är återställd från er sjukdom. Jag tänker så ofta på er. Var vid godt mod och anropa Christus om nåd och hjelp! Varma helsningar till era anhöriga — det varmaste egnas dock uteslutande åt er sjelf.c Härpå följde några rader af. ännu ömmare innehåll; hvadan kärandens sakförare icke ansåg sig böra uppläsa dem; utan yttrade; i det han vek ihop bilJelten: aFör öfrigt talas här om kyssar ;.. Svaranden; som kort efter detta brefs datum fick anställning i en annan stad fortfor att ofta skrifva till flickan, och såsom bevis på innehållet af hans skrifvelser : anfördes inför domstolen åtskilliga deri förekommande frasert. ex: cfrånvaron bidrager att :göra kärleken mera brinnandec, aqjag är din nu och för evigta, jag längtar med otålighet till den dag, då jag får föra dig till denna angenäma orta etc. I ett af brefven underrättade han heone om att han blifvit introducerad hos eett ensamt fruntimmera af hennes egen ålder, eom dref en liten handel och som var så gudlig att hon besökte icke mindre än tre konventiklar om dagen: Detta fruntimmer, hvilket han beskref såsom en :amoder i:Israel, hade bevisat honom mycken godhet, han fick komma och äta hos henne, när han behagade o. 8. v. Efter någon tids förlopp ankom en skrifvelse; hvari han helt tvärt förklarade att det klokaste de kunde göra var att bryta den förbindelse, de med hvarandra ingått, emedan han icke trodde sig någonsin komma i den ställning att han Kunde försörja en hustru. I ett följande bref påstod han att hans förmän förbjudit honom att gifta sig — det var hans mening att egna sitt lif uteslutande. atill Guds namns förherrligandea:; Flickan ansåg sig under sådana förhållande icke böra yrka på uppfyllandet af det löfte, han gifvit henne, utan beslot att, så godt hon kunde; finna sig i sitt öde. Men när hon några må nader derefter fick höra att ban gift sig med det ofvan omtalade fruntimret och att hans namn stod på skylten öfver dörren till hennes bod, då blef hon utom sig och insjuknade samt har till följd af en svaghet, som förorsakats af det hårda slaget, icke på en längre tid kunnat arbeta. Rätten dömde den trolöse presten att i skadeersättning betala till den öfvergifaa en summa af 2,200 rdr; En ärlig åkardräng. En korrespondent till tidningen Morning Star skref nyligen: Jag förlorade i går min portemonnä i i en åkardroska. Den innehöll 35 pd st. (omkring 625 rdr) och som jag icke gifvit akt hvarken på kuskens utseende eller droskans nummer; ansåg jag summan. vara förlorad. På aftonen kom en åkardräng och sökte mig i min bostad; och då han fick höra:att jag var borta, sade han sig vilja förnya besöket nästa dag kl: 10 f. m. På utsatt klockslag infann han sig också verkligen, medhafvande min portmonnä :och dess innehåll. Jag gaf honom 5 pd st: och berömde honom för hans ärlighet. Innan han gick; bad han få framställa en anhållan och denna bestod uti att jag skulle i någon tidning omtala händelsen; för att allmänheten måtte få kunskap om satt det verkligen finnes hederliga åkardrängar till i verldena: En grgm prest: En prest i närheten af Sadisburg i England stod nyligen anklagad för att hafva gjort sig skyldig till ett grymt förfarande mot tvenne flickor om 7 och 9 års ålder. Barnen voro döttrar till den bhotellvärd, hos hvilken presten vid ett tillfälle logerat. Då presten aflägsnade sig från stället fingo barnen; på begäran, följa med ett stycke till.vägs. Komne på något afstånd från hemmet, visade presten barnen några leksaker samt örringar af messing och ben och frågade dem om de ville hafva ringar i sina öron; hvarpå flickorna naturligtvis svarade ja: Nu genomborrade presten barnens örsnibbar med något trvbbigt instrument och sände dem hem med deras halsar nedsudlade med blod. Han kunde icke uppgifva något motiv för sin handling och dömdes att böta 90 rdr eller att i brist af tillgång undergå 1 månads fängelse: Domaren gaf honom på követ det vitsord, att ban tvcktes vara föga lämp