Dagens Nyheter – 21 juni 1867, sida 2

ventyrare liksom alla dessa andra, hvilka på dessa tider sökte göra sin lycka i Sverige. Den rike grefvens dotter var då ett godt byte; och sannolikt var detta hans första tanke vid åsynen af den unga flickan; Men på henne gjorde han icke något godt intryck, det blef honom snart tydligt; och i samma mån; som målets vinnande försvårades, retades hans begär att uppnå det: Slutligen en vacker dag friade han ordentligen hos grefven till hans dotter; men denne lät honom tydligt nog förstå, att dottern till en grefve af Ewersten och Nowgarten stod för högt för en man af Johan Wales vilkor: Från den dagen var Johan Wale en afsvuren fiende till grefve Hans; och han svor en dyr ed att kosta hvad det ville ega den stolte mannens dotter: Han lemnade grefvens tjenst och kom till fogden öfver Westmanland och Dalarne; hvars förtroende och tillgifvenhet han snart lyckades vinna, och så blef han fogde på Borganäs: Som sådan fick han höra talas om grefvens resa åt Dalarne och att han hade sin dotter med sig, och genast upprann hos honom tanken att sätta sin länge närda plan i verket. Försöket misslyckades dock; och stolts jungfruns utflykt på Jätturn tände i hennes själ den första kärleken. Johan Wale hade sjelf hört det, och medan flickans hjerta brann i bön för den heliga jungfrun framför hennes bild iloftsrummet på Borganäs; svängde svartsjukans mörka ande sin fackla i fogdens hjerta, och der tecknades dödsdomen för ett nytt offer åt hans lidelse. De händelser; som derpå följde; gåfvo honom fullt upp att göra med andra ärenden; och så